I en artikel i tidskriften Biblical Archaeology Review konstaterades det att arkeologiska fynd nu kan bekräfta existensen av minst 50 personer i de hebreiska skrifterna. Bland dem finns 14 av Judas och Israels kungar. Vissa är välkända, som David och Hiskia, medan andra är mindre kända, som Menahem och Peka. I listan återfinns även 5 faraoner och 19 kungar i Assyrien, Babylonien, Moab, Persien och Aram. Men det är inte bara monarker som kan bekräftas. Flera överstepräster, en skriftlärd och andra ämbetsmän har också stöd av arkeologin.

Det sägs vidare i artikeln att det råder ”en avsevärd enighet bland forskare” vad gäller identifieringen av alla de här individerna. Naturligtvis finns det även arkeologiska belägg för många av dem som nämns i de kristna grekiska skrifterna, däribland Herodes, Pontius Pilatus, Tiberius, Kaifas och Sergius Paulus.

Trots att det inte finns lejon i Israel i dag nämns de omkring 150 gånger i Bibeln, vilket visar att det här djuret var välbekant för bibelskribenterna. Oftast talas det om lejon i symbolisk betydelse, men ibland handlar det om riktiga lejon. Det berättas bland annat att Simson, David och Benaja dödade lejon. (Domarboken 14:5, 6; 1 Samuelsboken 17:34, 35; 2 Samuelsboken 23:20) Vid andra tillfällen dödade lejon människor. (1 Kungaboken 13:24; 2 Kungaboken 17:25)

Utbredningen av det asiatiska lejonet (Panthera leo persica) sträckte sig en gång i tiden från Mindre Asien och Grekland till Palestina, Syrien, Mesopotamien och nordvästra Indien. Det här fruktade djuret är ett vanligt motiv i antik konst från ­Främre Orienten. Längs processionsgatan i den forntida staden Babylon fanns enastående avbildningar av lejon i glaserat tegel.

Korsfarare sägs ha jagat lejon i Palestina mot slutet av 1100-talet. Men lejonen verkar ha blivit utrotade i området i början av 1300-talet. Det finns dock uppgifter om att de förekom i ­Mesopotamien och Syrien fram till 1800-talet och i Iran och Irak så sent som under första halvan av 1900-talet.