Bibeln berättar att midjaniterna tog med sig Josef till Egypten och att patriarken Jakob och hans familj senare flyttade från Kanaan till Egypten. De bosatte sig i ett område som kallades Gosen och som låg i Nildeltat. (1 Mos. 47:1, 6) Israeliterna ”började öka kraftigt i antal. De växte och blev ett starkt folk.” Så egyptierna blev rädda för israeliterna och gjorde dem till slavar. (2 Mos. 1:7–14)

En del nutida kritiker har ifrågasatt Bibelns skildring och kallat den en myt. Men faktum är att det finns bevis för att semiter * bodde i det forntida Egypten och var slavar.

Arkeologer har grävt fram forntida bosättningar i norra Egypten. Forskaren John Bimson säger att man har hittat minst 20 semitiska bosättningar i detta område. Och egyptologen James Hoffmeier säger: ”Från omkring 1800 till 1540 f.Kr. var Egypten ett populärt ställe att flytta till för de semitiska folken i västra Asien.” Han säger också: ”Den här tidsperioden sammanfaller med det som man menar är ’den patriarkaliska perioden’ och passar därför in på den period och de omständigheter som beskrivs i Första Moseboken.”

Det finns även bevis från södra Egypten. En papyrus som har daterats till tiden för Mellersta riket (ca 2000 till ca 1600 f.v.t.) innehåller namnen på slavar som arbetade i ett hushåll i södra Egypten. Mer än 40 av namnen är semitiska. De här slavarna, eller tjänarna, arbetade med att laga mat, väva eller utföra tyngre arbeten. Hoffmeier säger: ”Med tanke på att mer än fyrtio semiter var knutna till ett enda hushåll i Thebais [i södra Egypten] kan man anta att antalet semiter i hela Egypten, särskilt i Nildeltat, var betydande.”

Arkeologen David Rohl skriver att det är som att en del av slavarnas namn som finns på listan är tagna ”direkt från Bibelns blad”. Denna papyrus innehåller exempelvis namn som liknar Isaskar, Aser och Sifra. (2 Mos. 1:3, 4, 15) ”Det här är konkreta bevis för att israeliterna var slavar i Egypten”, säger Rohl.

Bimson säger: ”Den bibliska traditionen om slaveriet i Egypten och uttåget [därifrån] har en stark historisk förankring.”