I MATTEUS evangelium sägs det: ”Jesus gick in i templet och kastade ut alla som sålde och köpte i templet, och han stötte omkull borden för penningväxlarna och bänkarna för dem som sålde duvor. Och han sade till dem: ’Det står skrivet: ”Mitt hus skall kallas ett bönens hus”, men ni gör det till en rövarhåla.’” (Matt. 21:12, 13)

I judiska historieskildringar kan man läsa att köpmän i templet utnyttjade sina kunder och tog hutlöst betalt för offerdjur. Vanligtvis hade de fattiga råd att köpa duvor för att frambära dem som offer, men i Mishna (Keritot 1:7) nämns ett tillfälle under det första århundradet v.t. när priset på ett par duvor steg till en gulddenar. Det motsvarade vad en enkel arbetare kunde tjäna ihop på 25 dagar. Så nu hade till och med duvorna blivit orimligt dyra. (3 Mos. 1:14; 5:7; 12:6–8) Det här gjorde rabbinen Simeon ben Gamaliel så upprörd att han drog ner på antalet obligatoriska offer. Då gick priset för två duvor omedelbart ner till en hundradels gulddenar.

Det är tydligt att köpmännen var giriga och utnyttjade sina kunder. Jesus hade därför all rätt att kalla dem för rövare.