Oförståndiga galater!: Att Paulus använder det grekiska ordet för ”oförståndiga” (anọētos) innebär inte att de kristna i Galatien saknade intelligens. I det här sammanhanget syftar det på att de hade en ”ovilja att använda sina mentala förmågor till att förstå”, som ett lexikon beskriver det. (J.P. Louw och E.A. Nida [red.], 1989: Greek-English Lexicon of the New Testament Based on Semantic Domains) Paulus hade precis påmint dem om att de hade blivit förklarade rättfärdiga på grund av sin tro på Jesus och inte på grund av att de hållit Moses lag. (Gal 2:15–21) Jesus hade befriat dem från lagens fördömelse. (Se studienot till Gal 2:21.) Men en del i Galatien var oförståndiga och kastade bort den här värdefulla friheten och återvände till en föråldrad lag som inte kunde leda till något annat än fördömelse. (Gal 1:6) Så genom att kalla dem ”oförståndiga galater” tillrättavisade Paulus dem för att de hade gått bakåt.

galater: Paulus riktar sig tydligtvis till de kristna i församlingarna i södra Galatien som han hade predikat för. (Se studienot till Gal 1:2.)

har haft så dåligt inflytande: Uttrycket är en översättning av det grekiska verbet baskainō, och det här är enda gången det används i de kristna grekiska skrifterna. Ordet användes ibland om att ”förhäxa”, och så har många svenska bibelöversättningar återgett det. Men på forntida grekiska kunde verbet också användas i bildlig bemärkelse, så det behövde inte avse att en magisk trollformel användes. Paulus använder ordet i den bildliga betydelsen om att vilseleda eller ha dåligt inflytande över någon. Han beskriver på ett livfullt sätt det dåliga inflytandet från dem som försökte vilseleda galaterna.

slog ju in på en andlig väg: Ordagrant ”började i anden”. De kristna i Galatien hade börjat gå framåt mot andlig mogenhet. I början handlade de i harmoni med Guds heliga ande och följde dess vägledning.

avsluta på en köttslig: Ordagrant ”bli fullbordade i köttet”. De kristna i Galatien hade till en början slagit in ”på en andlig väg”, men nu påverkades de av personer som inte vägleddes av Guds ande, särskilt dem som förespråkade omskärelse och att man noggrant skulle följa Moses lag. (Gal 3:1; 5:2–6) Ett sådant köttsligt tänkesätt kunde hindra dem från att bli andligt mogna och gjorde att de riskerade att gå miste om det eviga livet. (Gal 6:8)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 1Mo 15:6, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.) I tillgängliga grekiska handskrifter förekommer här ordet Theọs (Gud), kanske för att det ordet står i 1Mo 15:6 i avskrifter av Septuaginta. Det kan förklara varför de flesta översättningar använder ordet ”Gud” här. Men i den hebreiska grundtext som detta citat är hämtat från förekommer tetragrammet, och därför används Guds namn i huvudtexten. Citatet från 1Mo 15:6 förekommer också i Rom 4:3 och Jak 2:23.

Abrahams barn: Omskärelseförbundet ingicks ursprungligen med Abraham. Det verkar som att ”falska bröder” hävdade att de kristna bara kunde bli ”Abrahams barn” om de höll Moses lag. (Gal 2:4; 3:1, 2; 1Mo 17:10; se Ordförklaringar under ”Omskärelse”.) Men Paulus förklarar att det är de som håller sig till tron som är Abrahams sanna barn, med andra ord de som har en sådan tro som Abraham hade. (Gal 3:9; se studienot till Gal 3:29.)

som trodde: I den här versen beskriver det grekiska ordet pistọs, som här återgetts med ”som trodde”, en person som litar på eller tror på någon eller något. Det kan också betyda ”trogen”. (Se studienot till 2Kor 6:15.)

Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som”: Här citerar Paulus från 5Mo 27:26, där det kommer fram att om judarna bröt mot lagen, som de hade gått med på att hålla (2Mo 24:3), skulle de komma under de förbannelser som stod skrivna i lagen. Ordet ”förbannad” (grekiska: epikatạratos) avser att vara fördömd av Gud. (Se Ordförklaringar under ”Förbannelse”.) Paulus visar att alla judar behövde bli befriade, inte bara från Adams synd, utan också från lagens förbannelse. (Rom 5:12; Gal 3:10–13; se studienot till Gal 3:13.)

den rättfärdige ska leva på grund av sin tro: Paulus citerar här från Hab 2:4 och betonar att det är tro på Kristus Jesus, inte laggärningar, som gör det möjligt för de kristna att bli förklarade rättfärdiga. (Rom 10:3, 4; se studienoter till Rom 1:17.)

ta på sig förbannelsen i vårt ställe: I Moses lag sades det att den som var underställd lagen och bröt mot den skulle vara förbannad. (Se studienot till Gal 3:10.) I den här versen citerar Paulus från 5Mo 21:22, 23, där det står att den som var ”förbannad av Gud” fick sin döda kropp upphängd på en påle. Så Jesus behövde bli upphängd på en påle som en brottsling som var förbannad för att judarna skulle få nytta av hans offerdöd. Han tog på sig hela den förbannelse som lagen hade lagt på dem. Hans död gjorde på så sätt att de judar som valde att sätta tro till honom som Messias kunde bli befriade från den förbannelsen. Det Paulus säger här påminner om det Jesus sa när han pratade med farisén Nikodemos. (Se studienot till Joh 3:14.)

en påle: Se studienot till Apg 5:30.

ett förbund: Det grekiska ordet diathẹ̄kē används 33 gånger i de kristna grekiska skrifterna och alltid i betydelsen ”förbund”, eller ”avtal”. (Mt 26:28; Lu 22:20; 1Kor 11:25; Gal 3:17; 4:24; Heb 8:6, 8; 10:16, 29; 12:24) Många bibelöversättningar återger det grekiska ordet diathẹ̄kē med ”testamente” i den här versen. Men med tanke på att det i det här sammanhanget också talas om Guds förbund med Abraham (Gal 3:16–18) så är det logiskt att använda ordet ”förbund” i den här versen. (Se studienot till Gal 3:17.)

gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma: Under inspiration förklarar Paulus att Jesus Kristus var den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma. (Det grekiska ordet spẹrma, som i sin bokstavliga betydelse används om säd och frö, kan i överförd betydelse användas om ”avkomma”, som ofta är fallet i samband med Jehovas löften om Messias.) Efter upproret i Eden lovade Jehova att en kvinna skulle få en avkomma som skulle krossa huvudet på ormen, Satan. (1Mo 3:15) I sitt förbund med Abraham sa Jehova att Abrahams avkomma skulle bli till välsignelse för mänskligheten. (1Mo 12:1–3, 7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:15–18; 24:7, fotnot; Gal 3:8) Gud uppenbarade också att avkomman skulle vara av Judas stam och vara en avkomling till kung David, vilket stämde in på Jesus. (1Mo 49:10; Ps 89:3, 4; Lu 1:30–33; se studienot till dina avkomlingar ... din avkomma i den här versen.) I Gal 3:26–29 visar Paulus att det i den andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham även skulle finnas en andrahandsdel av Abrahams avkomma. (Se studienot till Gal 3:29.)

Det sägs inte: Eller möjligen ”Han säger inte”. Den grekiska texten kan förstås som att Paulus hänvisar antingen till vad skriftstället han citerar säger eller till vad Gud säger. Det underförstådda subjektet är ”det”, alltså det skriftställe Paulus citerar. Men en annan möjlig tolkning är att det underförstådda subjektet ska vara ”han”, det vill säga Gud.

dina avkomlingar ... din avkomma: Paulus talar om Guds löften till Abraham och hans ”avkomma”. (1Mo 12:7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:17, 18; 24:7, fotnot) I löftena om Abrahams avkomma står ordet ”avkomma” i singular både på hebreiska och på grekiska. Men även om orden står i singular används de ofta i kollektiv betydelse, dvs. om en grupp. I den här versen ställer Paulus det grekiska ordet spẹrma i plural (”avkomlingar”) i kontrast till samma ord i singular (”avkomma”). Han lyfter fram denna skillnad för att visa att när Gud talar om de välsignelser som skulle komma genom Abrahams ”avkomma” så syftar han i huvudsak på en person, Kristus. Löftet om att alla jordens familjer skulle bli välsignade genom Abrahams ”avkomma” kan inte ha syftat på alla Abrahams avkomlingar, eftersom hans son Ismaels avkomlingar och avkomlingarna genom Ketura inte användes för att välsigna mänskligheten. Den utlovade avkomman skulle komma genom Isak. (1Mo 21:12; Heb 11:18) Sedan specificerades det att avkomman skulle komma genom Isaks son Jakob (1Mo 28:13, 14), i Judas stam (1Mo 49:10) och genom David (2Sa 7:12–16). Jesus var en avkomling till Abraham och uppfyllde även de andra kriterierna. (Mt 1:1–16; Lu 3:23–34) Judarna under det första århundradet v.t. väntade sig därför att en person skulle komma som Messias, eller Kristus, och befria dem. (Lu 3:15; Joh 1:25; 7:41, 42) De trodde också att de, Abrahams bokstavliga avkomlingar, var Guds barn och skulle bli särskilt gynnade. (Joh 8:39–41)

Förbundet: Eller ”Avtalet”. (Se studienot till Gal 3:15 och Ordförklaringar.) De kristna under det första århundradet var bekanta med det grekiska ordet för ”förbund”, eftersom det användes i Septuaginta som en återgivning av det hebreiska ordet berịth. Det ordet förekommer mer än 250 gånger i de hebreiska skrifterna i betydelsen ”förbund” eller ”avtal”. (2Mo 24:7, 8; Ps 25:10; 83:5, fotnot; se studienot till 2Kor 3:14.)

Förbundet som Gud hade ingått: Här avses det förbund som Gud hade ingått med Abraham. Det förbundet trädde uppenbarligen i kraft 1943 f.v.t., när Abraham gick över floden Eufrat. (1Mo 12:1–7) Detta förbund ogiltigförklarades inte, eller slutade inte gälla, när lagförbundet kom till 430 år senare, 1513. Lagförbundet var i stället ett tillägg till förbundet med Abraham och ledde folket till Abrahams avkomma, Jesus Kristus. (Gal 3:15, 16; se studienot till Gal 3:24.)

430 år: Här syftar Paulus på perioden som började när förbundet med Abraham trädde i kraft och som slutade när lagförbundet kom till. Det verkar som att förbundet mellan Jehova och Abraham trädde i kraft 1943 f.v.t., när Abraham och hans familj gick över floden Eufrat på väg mot Kanaan, det land som Jehova hade lovat att ge till Abrahams avkomlingar. (1Mo 12:4, 5, 7) Det inträffade tydligtvis den 14:e dagen i den månad som senare kom att kallas nisan. Den slutsatsen kan man dra av 2Mo 12:41, där det står att Jehova befriade sitt folk från slaveriet i Egypten ”just på den dagen” 430 år senare, år 1513.

lades till: Paulus använder tydligtvis det grekiska ordet för ”lades till” för att betona att Moses lag var något tillfälligt, i synnerhet i jämförelse med det mer varaktiga förbundet med Abraham och uppfyllelsen som det får i samband med den utlovade avkomman. (1Mo 3:15; 22:18; Gal 3:29)

för att göra lagbrotten uppenbara: Paulus visar att en av de viktiga funktioner som Moses lag hade var att göra ”lagbrotten [eller ”överträdelserna”] uppenbara”, alltså att avslöja att Israel och resten av mänskligheten var ofullkomliga syndare i Guds ögon. (Läs mer om det grekiska ordet för ”lagbrott” och ”överträdelse” i studienoten till Rom 4:15.) Lagen beskrev klart och tydligt vad begreppet synd omfattade. Många handlingar och till och med tänkesätt var syndfulla, och därför kunde Paulus säga att lagen gjorde överträdelsen och synden ”större”. (Rom 5:20; 7:7–11; se studienot till 1Kor 15:56; jämför Ps 40:12.) Alla som försökte följa lagen blev medvetna om att de var dömda av den eftersom deras synder blev så uppenbara. De offer som frambars påminde dem hela tiden om deras syndiga tillstånd. (Heb 10:1–4, 11) Alla människor behövde ett fullkomligt offer som kunde ge dem fullständig försoning för deras synder. (Rom 10:4; se studienot till avkomman i den här versen.)

tills: Att Paulus använder ordet ”tills” visar att lagen inte skulle gälla för evigt. När syftet med lagförbundet var fullgjort upphörde det att gälla. (Rom 7:6; Gal 3:24, 25)

avkomman: I det här sammanhanget syftar ”avkomman” på Jesus Kristus. (Se studienoter till Gal 3:16.)

överlämnades av änglar: Det står inte i de hebreiska skrifterna att det var änglar som överlämnade lagen. Men Paulus inspirerade uttalande här, samt det som står i Apg 7:53 (se studienot) och Heb 2:2, 3, visar att det var så det gick till. Jehova använde tydligen änglar som sina representanter när han talade med Mose och sedan gav honom de två stentavlorna med budorden. (2Mo 19:9, 11, 18–20; 24:12; 31:18) Men det var ändå Jehova som gav israeliterna lagen, och det var Mose som var medlare för förbundet mellan Jehova och Israel.

en medlare: Det var Mose som var medlare, även om han inte nämns vid namn här. Han var mellanhand mellan Jehova och nationen Israel när de ingick ett förbund, eller ett bindande avtal. (Se Ordförklaringar under ”Medlare”.) Det grekiska ordet mesịtēs, som översatts ”medlare”, förekommer sex gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Gal 3:19, 20; 1Ti 2:5; Heb 8:6; 9:15; 12:24) Det är en juridisk term. Enligt ett lexikon betyder det ”en som ingriper mellan två personer, antingen för att skapa eller återställa frid och vänskap eller för att upprätta ett avtal eller stadfästa ett förbund”. (J.H. Thayer, Jay P. Green [red.], 1981: The New Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament) Som medlare hjälpte Mose nationen Israel att hålla lagförbundet och att få nytta av det. Han ledde till exempel ceremonin när förbundet ingicks. (2Mo 24:3–8; Heb 9:18–22) Han installerade prästerna och såg till att deras verksamhet kom i gång. (3Mo 8:1–36; Heb 7:11) Han förmedlade också de mer än 600 lagarna till israeliterna, och han vädjade till Jehova att han skulle skona dem från straff. (4Mo 16:20–22; 21:7; 5Mo 9:18–20, 25–29)

Det finns ingen medlare när bara en part är inbegripen: Det förbund Paulus hade i tankarna var förbundet Jehova slöt med Abraham. Det förbundet var i själva verket ett löfte, och det var Jehovas ansvar att uppfylla det. Han ställde inte upp några villkor som Abraham behövde uppfylla. (Gal 3:18) Lagförbundet å andra sidan inbegrep två aktiva parter. Det ingicks mellan Jehova och nationen Israel med Mose som medlare. (Se studienot till Gal 3:19.) Israeliterna gick med på villkoren i förbundet och lovade högtidligt att de skulle hålla lagen. (2Mo 24:3–8; Gal 3:17, 19; se Ordförklaringar under ”Förbund”.)

Gud är bara en: I grekiska handskrifter står det ”Gud” här, men i några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk används Guds namn. Paulus ord påminner om det som står i 5Mo 6:4: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Jesus citerar från 5Mo 6:4 i Mk 12:29. (Se studienoter.) Paulus anspelar på samma vers i Rom 3:30 och 1Kor 8:4.

syndens förvar: Det grekiska verb som återgetts med ”spärrat in ... i ... förvar” betyder ”stänga in tillsammans”, ”inhägna”, och förmedlar tanken på att utsikterna att komma ut är små eller obefintliga. Det användes i bokstavlig bemärkelse om att fånga in fisk i ett nät. (Lu 5:6) Ordet förmedlar på ett målande sätt bilden av att ofullkomliga människor är fångade i sitt syndfulla tillstånd. Paulus säger att ”Skriften har spärrat in alla”, det vill säga alla Adam och Evas avkomlingar, ”i syndens förvar”. Skriften, som innehöll lagen, visade tydligt hur syndiga alla människor är i Guds ögon. (Se studienot till Gal 3:19.) Det var bara Jesus som kunde ge människor ett hopp om att bli befriade ur den här fruktansvärda fångenskapen.

innan denna tro kom: Dvs. tron på Jesus Kristus.

var inspärrade: Paulus har precis sagt att människor är i ”syndens förvar”. (Se studienot till Gal 3:22.) I den här versen använder han samma grekiska ord (återgett med ”var inspärrade”) för att få fram en annan tanke. Israeliterna bevakades av Moses lag, och den här lagen ledde dem till ”tron” på Kristus, den tro som ”skulle uppenbaras”.

vår övervakare och ledde oss till Kristus: Det grekiska ordet för ”övervakare” (paidagōgọs) som Paulus använder i den här illustrationen betyder ordagrant ”pedagog”, ”barnledsagare”, och kan också återges med ”uppfostrare”. Ordet används bara i Gal 3:24, 25 och 1Kor 4:15, där Paulus jämför kristna män som hade fått ansvar i församlingen med sådana uppfostrare. (Se studienot till 1Kor 4:15.) Med ett målande bildspråk liknar Paulus här Moses lag vid en sådan övervakare, eller uppfostrare, som varje dag brukade följa med en pojke till skolan. En sådan här uppfostrare var inte en lärare. Han hade i stället ansvaret att skydda pojken, hjälpa honom att rätta sig efter familjens normer och tillrättavisa honom. På liknande sätt upprätthöll Moses lag Guds normer och hjälpte israeliterna att inse att de var syndare och inte kunde följa lagen på ett fullkomligt sätt. Ödmjuka människor som tog emot den här övervakarens vägledning förstod att de behövde Messias, eller Kristus – den som Gud använder för att ge räddning. (Apg 4:12)

nu när tron har kommit: Dvs. fullkomlig tro med Jesus som grund. Jesus var den ende som helt och fullt höll lagen. Genom att uppfylla lagen gav Jesus sina efterföljare möjligheten att få en godkänd ställning inför Jehova. På så sätt blev han ”fullkomnaren av vår tro”. (Heb 12:2) Han skulle vara med sina lärjungar ”alla dagar ända till slutet för världsordningen” (Mt 28:20), så det fanns ingen anledning att gå tillbaka till ”övervakaren” för att få hjälp. (Se studienot till Gal 3:24.) Med det här resonemanget visar Paulus att Moses lag blev föråldrad när tron blev fullständig i och med att tron på Jesus Kristus kom.

döpta till Kristus: Det här uttrycket visar att smorda kristna får ett speciellt förhållande till Kristus, sin herre, när de blir smorda, eller döpta med helig ande. De blir en del av ”en enda kropp”, församlingen av smorda, där Jesus är huvudet. (1Kor 12:13; Mk 1:8; Apg 1:5; Upp 20:6; se studienot till Rom 6:3.) I 1Kor 10:2 använder Paulus ett liknande bildspråk och talar om att ett folk kan bli döpta till en ledare eller befriare. (Se studienot till 1Kor 10:2.)

har blivit som Kristus: Eller ”har iklätt er Kristus”. Det grekiska verb som används här förekommer också i Kol 3:10, 12. Ett lexikon säger att uttrycket betyder att ”bli så uppslukad av Kristus sinne att man i tankar, känslor och handlingar liknar honom och så att säga lever hans liv”. (J.H. Thayer, 1886: A Greek-English Lexicon of the New Testament) Paulus använder samma grekiska verb i ett liknande uttryck i brevet till romarna. (Se studienot till Rom 13:14.)

jude eller grek: Uttrycket ”jude” avser dem som hade judisk härkomst, israeliterna. (Se Ordförklaringar under ”Jude”.) Uttrycket ”grek” används tydligtvis i bred betydelse om alla icke-judiska folk, hedningar. (Se studienot till Rom 1:16.) Paulus visar att det i Guds ögon inte längre är någons bokstavliga släktskap med Abraham som avgör om personen är ”Abrahams avkomma”. Det spelar ingen roll vilken nationalitet eller hudfärg någon har, för de som tillhör Guds folk ”är alla ett”. (Gal 3:26–29; Kol 3:11) Gud visade att han är opartisk genom att välja ut ett nytt folk, ”Guds Israel”, och där ingår både judar och icke-judar. (Ef 2:11–18; se studienot till Gal 6:16.) Det var passande att Paulus betonade det här för de kristna i provinsen Galatien, där det fanns judar, greker, romare och andra folkslag.

slav eller fri: En ”slav” var en person som ägdes av en annan människa. En ”fri” var någon som var fri från födseln och hade full medborgarrätt. (Se Ordförklaringar under ”Fri, frigiven”.) I Guds ögon var det ingen skillnad mellan någon som var slav och någon som var fri. Alla kristna har blivit köpta med Jesus dyrbara blod och är slavar åt Gud och Jesus. (1Kor 7:22 [se studienot], 23; 1Pe 1:18, 19; 2:16)

är ni samtidigt Abrahams avkomma: Den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma är Kristus. (1Mo 22:17; se studienot till Gal 3:16.) Men här visar Paulus att även de som ”tillhör Kristus” har lagts till som en andrahandsdel av ”Abrahams avkomma”. (Mk 9:41; 1Kor 15:23) Denna andrahandsdel kommer att utgöras av 144 000 smorda kristna. (Upp 5:9, 10; 14:1, 4) En del av dessa kristna är bokstavliga judar, men de flesta kommer från icke-judiska nationer. (Apg 3:25, 26; Gal 3:8, 9, 28)