1. Vad kan ha varit det värsta Petrus hade upplevt?

PETRUS skulle aldrig glömma hur det kändes när deras ögon möttes. Såg han några tecken på besvikelse eller anklagelse hos Jesus? Det vet vi inte. Bibeln säger bara att Jesus ”vände sig om och såg på Petrus”. (Luk. 22:61) Men den blicken fick Petrus att inse vidden av sitt misstag. Han förstod att han hade gjort precis det som Jesus hade förutsagt och som han själv hade påstått att han aldrig skulle göra. Han hade förnekat Jesus Kristus. Det här var en fruktansvärd insikt för Petrus och kanske hans livs värsta ögonblick.

2. Vad behövde Petrus lära sig som vi också har nytta av?

² Men hoppet var inte ute. Petrus hade stark tro. Därför kunde han fortfarande rätta till sina misstag och tillämpa en av de största lärdomarna Jesus gav. Han behövde lära sig att förlåta, något vi alla behöver göra. Så nu ska vi ta reda på vad som hände Petrus.

3, 4. a) Vilken fråga ställde Petrus till Jesus, och vad trodde förmodligen Petrus? b) Hur visade Jesus att Petrus hade påverkats av det allmänna tänkesättet?

³ Ungefär ett halvår tidigare, när Petrus var i sin hemstad Kapernaum, frågade han Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” Petrus försökte nog ta till i överkant. De religiösa ledarna på den tiden sa ju att man bara behövde förlåta tre gånger. Men Jesus svarade: ”Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matt. 18:21, 22)

⁴ Menade Jesus att Petrus skulle räkna hur många gånger någon gjorde fel? Nej, tvärtom. Petrus sa 7 gånger, men när Jesus sa 77 gånger visade han att kärleken hindrar oss från att sätta någon gräns när det gäller att förlåta. (1 Kor. 13:4, 5) Petrus hade blivit påverkad av den allmänna andan på den tiden. Många var  hårdhjärtade och kärlekslösa. Det var som om de förde protokoll över hur många gånger de förlät varandra. Men Jehova vill att vi ska vara storsinta och förlåta varandra villigt. (Läs 1 Johannes 1:7–9.)

5. Vad kan hjälpa oss att förstå vikten av att förlåta?

⁵ Petrus sa inte emot Jesus. Men tog han till sig lärdomen? Vi kan bli bättre på att förlåta när vi inser hur oerhört många gånger andra behöver förlåta oss. Vi ska gå tillbaka till de händelser som ledde fram till Jesus död. Under de här svåra timmarna gjorde Petrus flera misstag som Jesus behövde förlåta.

6. Hur reagerade Petrus när Jesus ville lära sina apostlar att vara ödmjuka, men vad gjorde Jesus?

⁶ Det var en betydelsefull kväll, den sista i Jesus liv som människa. Han hade fortfarande mycket att lära sina apostlar, bland annat om ödmjukhet. Han gav dem en lektion i ödmjukhet genom att tvätta deras fötter. Det var något som den lägsta tjänaren i huset brukade göra. Först vägrade Petrus och undrade varför Jesus skulle göra något sådant. I nästa stund bad han Jesus att inte bara tvätta hans fötter, utan också händerna och huvudet. Men Jesus tappade inte humöret. Han förklarade lugnt varför det han gjorde var så viktigt. (Joh. 13:1–17)

7, 8. a) Hur prövade Petrus Jesus tålamod? b) Hur fortsatte Jesus att vara kärleksfull och förlåtande?

⁷ Men ganska snart skulle Petrus pröva Jesus tålamod igen. Apostlarna började diskutera vem som var störst av dem. Och Petrus var säkert lika stolt och aktiv i den pinsamma diskussionen som de andra var. Men Jesus tillrättavisade dem vänligt och berömde dem för deras goda sidor. De hade varit lojala och troget stannat kvar hos honom. Ändå förutsade han att de skulle överge honom allihop. Men Petrus sa att han minsann skulle vara lojal mot Jesus ända in i döden. Då förutsade Jesus att redan samma natt, innan en tupp hade galt två gånger, skulle Petrus förneka honom tre gånger. Men Petrus fortsatte att säga emot Jesus. Han skröt och sa att han skulle vara mer trogen än alla de andra apostlarna. (Matt. 26:31–35; Mark. 14:27–31; Luk. 22:24–28; Joh. 13:36–38)

⁸ Höll Jesus på att förlora tålamodet med Petrus? Nej, under de här svåra timmarna fortsatte Jesus att se det goda hos sina ofullkomliga apostlar. Trots att han visste att Petrus skulle överge honom sa han: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte skall tryta; och du, när du en gång har vänt tillbaka: styrk  dina bröder.” (Luk. 22:32) Det här visade att Jesus var övertygad om att Petrus skulle återfå sin andliga balans och fortsätta sin trogna tjänst. Jesus var verkligen kärleksfull och förlåtande.

9, 10. a) Vilken tillrättavisning behövde Petrus i Getsemane trädgård? b) Vad kan Petrus misstag lära oss?

⁹ Lite senare när de var i Getsemane trädgård behövde Petrus bli tillrättavisad ytterligare två gånger. Jesus uppmanade Petrus, Jakob och Johannes att hålla sig vakna medan han bad. Han var mycket pressad och kände ångest, så han behövde deras stöd. Men Petrus och de andra somnade gång på gång. Jesus hade förståelse för dem och sa överseende: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Mark. 14:32–41)

¹⁰ Kort därefter såg de att människor som bar på facklor närmade sig. De var hotfulla och beväpnade med svärd och påkar. Nu gällde det att vara försiktig och ha gott omdöme. Men Petrus reagerade tvärtom. Han drog snabbt sitt svärd och högg mot Malkos, en av översteprästens slavar. Han blev av med sitt ena öra. Trots det behöll Jesus sitt lugn. Han tillrättavisade Petrus och läkte slavens öra. Sedan lärde han dem en princip om att aldrig använda våld som de kristna fortfarande följer. (Matt. 26:47–55; Luk. 22:47–51; Joh. 18:10, 11) Petrus hade redan gjort många misstag som Jesus behövde förlåta. Hans exempel ger oss en påminnelse om att vi alla syndar ofta. Vem behöver inte få förlåtelse varje dag? (Läs Jakob 3:2.) Den dramatiska natten var långt ifrån över, och Petrus skulle snart göra ett ännu större misstag.

11, 12. a) Hur visade Petrus mod när Jesus hade gripits? b) Hur misslyckades Petrus med det han hade påstått?

¹¹ Jesus sa till dem som ville gripa honom att de skulle låta apostlarna gå, om det var honom de sökte. Petrus kunde bara hjälplöst se på när Jesus blev bunden och bortförd. Sedan flydde han, och det gjorde också de andra apostlarna.

¹² Men Petrus och Johannes stannade upp i flykten, kanske i närheten av den tidigare översteprästen Hannas hus dit Jesus fördes för att bli utfrågad. Och när Jesus togs därifrån följde Petrus och Johannes efter, fast ”på betydligt avstånd”. (Matt. 26:58; Joh. 18:12, 13) Petrus var ingen ynkrygg. Det krävdes säkert mod att över huvud taget följa efter. Många i folkskaran var beväpnade, och Petrus hade redan skadat en av dem. Men Petrus visade faktiskt inte den lojala kärlek som han påstod att han hade – att han var villig att dö för sin Herre om så skulle behövas. (Mark. 14:31)

13. Vad är det enda rätta om man vill följa Jesus?

¹³ I vår tid är det många som gör som Petrus och följer Jesus  ”på betydligt avstånd”. De vill inte sticka ut från mängden. Men som Petrus själv sa längre fram så finns det bara ett sätt att följa Jesus, och det är att följa honom tätt i fotspåren och leva efter hans principer i alla sidor av livet, oavsett konsekvenserna. (Läs 1 Petrus 2:21.)

14. Vad gjorde Petrus under natten när Jesus blev förhörd?

¹⁴ Till slut stod Petrus utanför porten till ett av Jerusalems mest imponerande residens. Där bodde den rike och mäktige översteprästen Kaifas. Den här typen av hus byggdes vanligen runt en innergård och hade en port på husets framsida. När Petrus kom dit blev han inte insläppt. Johannes kände översteprästen och var redan där, och han kom ut och talade med dörrvakterskan så att hon släppte in Petrus. Det verkar inte som om Petrus höll ihop med Johannes eller försökte komma in i huset för att finnas vid Jesus sida. Han stannade på innergården, där några slavar och tjänare tillbringade den kyliga natten vid en värmande eld. Där kunde man se det ena falska vittnet efter det andra komma och gå medan rättegången fortsatte inne i huset. (Mark. 14:54–57; Joh. 18:15, 16, 18)

15, 16. Hur uppfylldes Jesus ord om att Petrus skulle förneka honom?

¹⁵ I skenet av elden kunde tjänsteflickan som släppte in Petrus se honom bättre. Hon kände igen honom och sa anklagande: ”Också du var tillsammans med Jesus, galilén!” Petrus blev helt överrumplad och förnekade att han kände Jesus. Han sa att han inte förstod vad hon pratade om. Sedan gick han och ställde sig i närheten av porten och hoppades att ingen skulle lägga märke till honom, men en annan flicka kände också igen honom. Hon sa samma sak: ”Den mannen var tillsammans med Jesus, nasarén.” Petrus slog ifrån sig: ”Jag känner inte den människan!” (Matt. 26:69–72; Mark. 14:66–68) Det kanske var nu, när Petrus förnekade Jesus för andra gången, som han hörde en tupp gala. Men han var alldeles för omtumlad för att komma ihåg vad Jesus hade sagt om det här bara några timmar tidigare.

¹⁶ Petrus gjorde allt för att undvika uppmärksamhet. Men en liten stund senare gick några av dem som stod på innergården fram till honom. En av dem var släkt med Malkos, slaven som Petrus hade huggit örat av. Han sa: ”Såg jag dig inte i trädgården tillsammans med honom?” Nu var Petrus riktigt stressad och kände att han måste övertyga dem om att de hade fel. Han svor en ed, som förmodligen gick ut på att en förbannelse skulle drabba honom om han ljög. Det var tredje gången Petrus förnekade Jesus. Han hade knappt hunnit avsluta meningen innan han hörde  en tupp gala för andra gången den natten. (Joh. 18:26, 27; Mark. 14:71, 72)

17, 18. a) Hur reagerade Petrus när det gick upp för honom att han hade svikit Jesus? b) Vad undrade kanske Petrus?

¹⁷ Jesus har just kommit ut på en balkong och ser ut över gården. Nu är vi tillbaka vid händelsen som beskrivs i inledningen av det här kapitlet. Jesus ser rakt på Petrus, som möter hans blick. I samma stund går det upp för Petrus vad han har gjort. Han har fullständigt svikit sin Herre. Förkrossad av skuldkänslor lämnar han innergården. Den sjunkande fullmånen sprider fortfarande lite ljus medan han skyndar i väg på stadens gator. Allt är som en enda dimma. Tårarna väller fram, och han bryter samman och gråter bittert. (Mark. 14:72; Luk. 22:61, 62)

¹⁸ Om man har syndat allvarligt och sedan inser vidden av det man gjort, kanske man lätt drar slutsatsen att man aldrig kan bli förlåten. Petrus kan mycket väl ha tänkt att Jesus aldrig skulle förlåta honom. Var det så?

19. Hur mådde Petrus, och hur vet vi att han inte gav upp?

¹⁹ Vi kan nog inte sätta oss in i hur eländig Petrus kände sig när morgonen grydde och det blev dag. Och det blev inte bättre av den tragiska händelseutvecklingen. Tänk vad han måste ha anklagat sig själv när Jesus dog senare den dagen, efter att ha plågats i timmar. Vilken skuld han kände för att han hade lagt ytterligare en börda på Jesus den sista dagen i hans liv som människa. Men trots att Petrus var fruktansvärt besviken på sig själv, så gav han inte bara upp. Det förstår vi av att han snart var tillsammans med sina medkristna igen. (Luk. 24:33) Vi kan vara övertygade om att alla apostlarna ångrade vad de hade gjort den där hemska natten, och nu försökte de uppmuntra varandra.

20. Vad kan vi efterlikna hos Petrus?

²⁰ Här ser vi en fin sida av Petrus som vi kan efterlikna. Det som betyder något om vi snavar och faller är inte hur allvarligt vi har syndat, utan vilken ansträngning vi gör för att ställa allt till rätta igen. (Läs Ordspråksboken 24:16.) Petrus visade tro när han församlades med sina medkristna, trots att han var nedstämd. Det kan vara frestande att isolera sig när man är deprimerad eller  har skuldkänslor, men det är mycket oförståndigt. (Ords. 18:1) Det bästa är att hålla sig nära vännerna och bygga upp sin andlighet igen. (Hebr. 10:24, 25)

21. Vad fick Petrus veta, och hur?

²¹ Eftersom Petrus var tillsammans med andra lärjungar fick han höra den chockerande nyheten att Jesus kropp inte låg kvar i graven. Petrus och Johannes sprang i väg till graven där man hade lagt Jesus och förseglat ingången. Johannes, som troligen var yngre än Petrus, kom dit först. När han såg att ingången till graven var öppen tvekade han. Men inte Petrus. Han var andfådd, men han klev bara rakt in. Och graven var tom! (Joh. 20:3–9)

22. Vad gjorde att Petrus slutade känna sorg och tvivel?

²² Trodde Petrus att Jesus hade uppstått från de döda? Först gjorde han inte det, trots att trogna kvinnor berättade att änglar hade visat sig för dem och sagt att Jesus blivit uppväckt. (Luk. 23:55–24:11) Men mot slutet av dagen kände Petrus varken sorg eller tvivel längre. Jesus levde och var en mäktig andevarelse. Han visade sig så småningom för alla apostlarna. Men först gjorde han något särskilt för Petrus. Apostlarna sa: ”Herren har faktiskt blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!” (Luk. 24:34) Längre fram skrev Paulus om den här oförglömliga dagen och bekräftade att Jesus ”visade sig för Kefas, sedan för de tolv”. (1 Kor. 15:5) Kefas och Simon var andra namn på Petrus. Jesus visade sig alltså för Petrus, tydligtvis när ingen annan var där.

23. Varför får vi tröst av Petrus när vi har syndat?

²³ Bibeln berättar inte närmare vad som hände under den här gripande återföreningen. Det fick stanna mellan Jesus och Petrus. Vi kan bara tänka oss hur rörd Petrus blev när han träffade sin älskade Herre i livet igen och kunde uttrycka hur ledsen och ångerfull han var. Hans högsta önskan var att Jesus skulle förlåta honom. Och vem behöver tvivla på att Jesus förlät honom och att han gjorde det villigt? När vi syndar måste vi tänka på det Petrus var med om. Vi får aldrig tro att Gud inte vill förlåta oss. Jesus återspeglar helt och fullt sin Far, som ”förlåter i rikt mått”. (Jes. 55:7)

24, 25. a) Vad hände på natten ute på sjön? b) Hur reagerade Petrus på Jesus underverk?

²⁴ Jesus sa åt sina apostlar att gå till Galileen, där de skulle få träffa honom igen. När de kom dit bestämde sig Petrus för att ge sig ut och fiska på Galileiska sjön, och flera andra följde med honom.  Än en gång var Petrus ute på sjön där han hade tillbringat en så stor del av sitt liv. Båten som knarrade, vågorna som kluckade och känslan att hålla de grova näten i händerna – det måste ha känts så bekant och tryggt för honom. De fick inte en enda fisk den natten. (Matt. 26:32; Joh. 21:1–3)

²⁵ Men i gryningen stod någon på stranden och ropade att de skulle kasta ut sina nät på andra sidan båten. Då gjorde de som han sa och drog upp 153 fiskar. Petrus förstod vem det var som hade ropat. Han kastade sig i vattnet och simmade i land. På  stranden hade Jesus gjort upp en eld och grillat fisk till sina trogna vänner. Och nu riktade han sig direkt till Petrus. (Joh. 21:4–14)

26, 27. a) Vilka tre möjligheter fick Petrus? b) Hur visade Jesus att han verkligen hade förlåtit Petrus?

²⁶ Jesus frågade Petrus om han älskade honom ”mer än dessa”, och då pekade han tydligtvis på all fisk de hade fångat. Älskade Petrus sitt liv som fiskare mer än han älskade Jesus? Petrus hade förnekat sin Herre tre gånger, och inför sina vänner fick han nu tre möjligheter att försäkra Jesus att han älskade honom. Varje gång Petrus sa att han älskade Jesus förklarade Jesus hur han kunde visa det: genom att sätta helig tjänst före allt annat. Han bad Petrus att ta hand om fåren i församlingen, att vara en herde för dem och ge dem andlig mat och styrka. (Joh. 21:15–17; Luk. 22:32)

²⁷ På det här sättet bekräftade Jesus att Petrus fortfarande var värdefull för både honom och Jehova. Petrus skulle få en viktig uppgift i församlingen under Jesus ledarskap. Det var verkligen ett kraftfullt bevis på att Jesus hade förlåtit honom. En sådan enastående barmhärtighet måste ha gjort stort intryck på Petrus och påverkat honom djupt.

28. Hur levde Petrus upp till sitt namn?

²⁸ Petrus utförde troget sin uppgift under många år. Han styrkte sina bröder, precis som Jesus hade befallt honom kvällen före sin död. Petrus visade omtanke och tålamod i sin uppgift som herde för de kristna. Han levde verkligen upp till sitt nya namn som Jesus hade gett honom. Han blev kallad Petrus, som betyder klippa. Petrus blev en stark, stabil och pålitlig kraft som verkade för församlingens bästa. Det framgår tydligt av de två varma och personliga brev som Petrus skrev och som är en värdefull del av Bibeln. Breven visar också att han aldrig glömde det Jesus hade lärt honom om förlåtelse. (Läs 1 Petrus 3:8, 9; 4:8.)

29. Hur efterliknar vi Petrus och Jesus?

²⁹ Den lärdomen behöver vi också ta till hjärtat. Ber vi Jehova om förlåtelse varje dag, så han kan förlåta alla våra fel och misstag? Tar vi emot Jehovas förlåtelse och litar på att han kan ge oss ett gott samvete? Och kan vi förlåta andra i vår omgivning? I så fall visar vi tro och barmhärtighet och efterliknar egenskaper hos både Petrus och Jesus.