Maskrosfrön är bland de bästa flygarna i naturen. När det blåser på en utblommad maskros sprids massor av frön för vinden och blir som små fallskärmar. Trots att de flyger väldigt nära marken kan de förflytta sig en kilometer eller mer. Hur kan de hålla sig i luften så länge? Forskare har nyligen upptäckt att det beror på att de flyger på ett sätt som är fyra gånger mer effektivt och mer stabilt än vad en vanlig fallskärm gör.

 Intressanta fakta: Varje frö sitter på ett skaft, och i andra änden av skaftet finns det en plym av tunna, hårlika fjun som kallas pappus. En pappus fungerar som en fallskärm och hjälper fröet att fortsätta sväva.

 Men fjunen på en pappus har ytterligare en funktion. När vinden blåser omkring och igenom den skapas en luftvirvel precis ovanför. Och i den luftvirveln bildas ett litet område med lägre lufttryck som gör att maskrosfröet dras uppåt och kan stanna i luften ännu längre.

 Tack vare att fjunen sitter som de gör på en pappus, så kan man säga att den fungerar som en fallskärm med lufthål. Men ändå är den mycket mer effektiv och stabil än en fallskärm. Dessutom består en pappus till 90 procent av tomrum, så den är verkligen materialeffektiv!

 Forskare undersöker möjligheterna att använda maskrosfröets flygteknik i andra sammanhang. Man skulle till exempel kunna skapa pyttesmå, energieffektiva drönare som kräver väldigt lite eller ingen ström. Sådana drönare skulle bland annat kunna användas för att mäta luftföroreningar.

 Vad tror du? Har maskrosfröets supereffektiva flygteknik kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?