Gå direkt till innehållet

Varför finns det så många olika kristna samfund?

Varför finns det så många olika kristna samfund?

Bibelns svar

 Det är många som har använt Jesus Kristus läror för att bilda olika ”kristna” samfund. Men Bibeln visar att det bara finns en grupp kristna som verkligen är kristna. Vi ska titta på tre anledningar till att man kan dra den slutsatsen.

  1.   Jesus sa att han lärde ut ”sanningen”, och de första kristna beskrev sin religion som ”sanningen”. (Johannes 8:32; 2 Petrus 2:2; 2 Johannes 4; 3 Johannes 3) Det här visar att de som lär ut sådant som inte stämmer med det Jesus lärde ut inte är sanna kristna.

  2.   Bibeln uppmanar de kristna att ”tala överensstämmande”. (1 Korinthierna 1:10) Men många kristna samfund kan inte ens enas om något så grundläggande som vad det innebär att vara kristen. Alla samfund kan inte ha rätt.

  3.   Jesus förutsade att det var många som skulle påstå att de var kristna men som ändå inte skulle följa det han lärde. Han gjorde det tydligt att han inte skulle godkänna sådana personer. (Matteus 7:21–23; Lukas 6:46) En del skulle bli lurade av religiösa ledare som förvrängt sanningen av själviska skäl. (Matteus 7:15) Men andra skulle faktiskt föredra att lyssna på ”kristna” som bara sa det folk ville höra och inte sanningen från Bibeln. (2 Timoteus 4:3, 4)

 Jesus använde en liknelse om vete och ogräs som visade att många skulle överge den sanna kristna läran. (Matteus 13:24–30, 36–43) Under en lång period skulle det inte gå att skilja på sanna och falska kristna. När Jesus apostlar hade dött spred sig avfallet snabbt, precis som han hade förutsagt. (Apostlagärningarna 20:29, 30) De falska lärorna kan skilja sig mycket från varandra, men alla samfund som lär ut sådant har ”avvikit från sanningen”, även om de kallar sig kristna. (2 Timoteus 2:18)

 Men Jesus förutsade också att det så småningom skulle gå att se en klar skillnad mellan sanna och falska kristna. Så har det blivit nu i vår tid, under det som Jesus kallade ”en avslutning på en tingens ordning”. (Matteus 13:30, 39)