RUINERNA av palats och kungagravar ger oss bara en glimt av den prakt, makt och rikedom som det forntida dubbelriket Medien och Persien hade. Innan de två rikena förenades var Medien det mest dominerande. Men år 550 f.v.t. blev mederna underställda den persiske kungen Cyrus II, som sedan regerade över kungariket Medo-Persien. Det centrala området låg norr om Persiska viken, och det enorma väldet sträckte sig med tiden från Egeiska havet till Egypten och nordvästra Indien och inbegrep även Judeen.

Medo-Persien härskade över den judiska nationen i över 200 år – från det att Babylon föll år 539 f.v.t. till dess att Medo-Persien självt besegrades av grekerna år 331 f.v.t. Flera bibelböcker omtalar viktiga händelser som inträffade under den här perioden.

Bibeln berättar att Kung Cyrus II befriade judarna som hölls i fångenskap i Babylon och lät dem återvända till Jerusalem och återuppbygga Guds tempel, som babylonierna hade förstört år 607 f.v.t. (Esra 1:1–7; 6:3–5) Ett lerdokument som kallas Cyruscylindern och som upptäcktes 1879 i ruinerna efter det forntida Babylon ger stöd åt detta. Inskriften nämner Cyrus vid namn och visar att han brukade låta tidigare tillfångatagna folk återvända till sina hemländer och ta med sig sina religiösa föremål. Bibelskribenten Jesaja skrev ner vad Jehova förutsade om Cyrus: ”’Allt som jag finner behag i skall han fullständigt verkställa’; också det jag sade om Jerusalem: ’Hon skall bli återuppbyggd’ och om templet: ’Du skall få din grund lagd.’” (Jesaja 44:28)

Enligt Esra 6:3, 4 befallde faktiskt Cyrus att kostnaderna för att återuppbygga templet skulle ”betalas av kungens hus”. Den här  häpnadsväckande uppgiften stämmer överens med profanhistorien. ”De persiska kungarna hade som policy att bidra till restaureringen av helgedomar i sitt rike”, sägs det i boken Persia and the Bible.

Bibeln berättar att motståndare till judarna senare skrev till Darius den store (också kallad Darius I) och ifrågasatte att Cyrus skulle ha gett judarna tillåtelse att återuppbygga templet. Darius befallde att man skulle söka efter det ursprungliga skriftliga påbudet. Vad ledde det till? En skriftrulle som innehöll Cyrus påbud hittades i huvudstaden Ekbatana. Darius skrev därför: ”Jag, Darius, utfärdar härmed en befallning [om att återuppbygga templet]. Låt den omgående bli utförd.” I och med det upphörde motståndet. * (Esra 6:2, 7, 12, 13)

Profana källor stöder den här skildringen. De visar till exempel att Ekbatana var Cyrus sommarresidens, och han kan mycket väl ha utfärdat sitt påbud därifrån. Arkeologiska fynd visar dessutom att medo-persiska kungar var livligt intresserade av religiösa frågor inom väldet och skrev brev för att lösa olika tvister.

I en dröm från Gud fick profeten Daniel se fyra djur som kom upp ur havet och som representerade en rad världsvälden. Det första djuret, ett bevingat lejon, representerade Babylon. Det andra djuret ”liknade en björn”. Skildringen fortsätter: ”Detta är vad man sade till det: ’Stå upp, ät mycket kött.’” (Daniel 7:5) Denna skräckinjagande björn var en bild av Medo-Persien.

Medo-Persien visade sig verkligen vara en rovlysten erövrarmakt, helt i linje med Daniels profetia. Kort efter det att Daniel hade fått se sin syn besegrade Cyrus mederna och förde sedan krig mot det närliggande Lydien och Babylon. Hans son Kambyses II erövrade Egypten. Längre fram utvidgade medo-persiska härskare riket ytterligare.

Hur kan vi vara säkra på att den här uttydningen är den rätta? I en annan men besläktad syn fick Daniel se en bagge ”stånga mot väster och mot norr och mot söder”. Profetian uppfylldes när Medo-Persien gick till angrepp mot andra nationer, däribland det mäktiga Babylon. En ängel förklarade synen för Daniel och sade: ”Baggen som du såg, den som hade de två hornen, är Mediens och Persiens kungar.” (Daniel 8:3, 4, 20)

Omkring 200 år innan Babylon intogs förutsade dessutom profeten Jesaja både namnet på den persiske kung som skulle inta Babylon och vilken strategi han skulle använda – och det innan han ens var född. Jesaja skrev: ”Detta är vad Jehova har sagt till sin smorde, till Cyrus, vars högra hand jag har fattat tag i,  för att kuva nationer inför honom, ... för att öppna de tvåbladiga dörrarna framför honom, så att inte ens portarna skall vara stängda.” (Jesaja 45:1) Både Jesaja och Jeremia förutsade att Babylons ”floder” skulle torka ut, dvs. de kanaler med vatten från floden Eufrat som fungerade som en skyddande vallgrav. (Jesaja 44:27; Jeremia 50:38) De grekiska historikerna Herodotos och Xenofon bekräftar Bibelns profetiska exakthet, bland annat det faktum att det hölls en stor fest i Babylon just den natt som Cyrus intog staden. (Jesaja 21:5, 9; Daniel 5:1–4, 30) Efter att ha lett bort Eufrats vatten tog sig Cyrus trupper in genom stadens öppna portar utmed floden, nästan helt utan motstånd. På en enda natt föll det mäktiga Babylon!

Det här ledde i sin tur till en häpnadsväckande uppfyllelse av en annan profetia. Jeremia hade tidigare förutsagt att judarnas fångenskap i Babylon skulle vara i 70 år. (Jeremia 25:11, 12; 29:10) Den profetian uppfylldes när de landsflyktiga judarna vid precis rätt tidpunkt fick tillåtelse att återvända till sitt hemland.

Kort efter det att Medo-Persien hade erövrat Babylon skrev Daniel ner en profetia som sprider ljus över en viktig händelse som hänger samman med hur Gud ska genomföra sin vilja med oss människor. Ängeln Gabriel berättade för Daniel exakt när Messias – den ”avkomma” som utlovats i 1 Moseboken 3:15 – skulle framträda. Han sade: ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, skall det vara sju veckor, även sextiotvå veckor”, dvs. 69 veckor. (Daniel 9:25) När började den här profetiska perioden?

Kort efter Babylons fall lät Cyrus judarna återvända till sitt land, men många år senare hade Jerusalem och dess murar ändå inte blivit uppbyggda. År 455 f.v.t. gav kung Artaxerxes sin judiske munskänk Nehemja tillåtelse att bege sig till Jerusalem och ta ledningen i återuppbyggnadsarbetet. (Nehemja 2:1–6) Detta markerade början av de 69 veckorna.

Men de 69 veckorna var inte bokstavliga sjudagarsveckor, utan årsveckor. En del bibelöversättningar återger faktiskt uttrycket ”veckor” med ”årsveckor”. * (Daniel 9:24, 25) Messias skulle framträda efter en period på 69 ”veckor” på vardera 7 år, alltså sammanlagt 483 år. Profetian uppfylldes år 29 v.t. när Jesus blev döpt, exakt 483 år efter år 455 f.v.t. *

Att Daniels profetia uppfylldes i detalj är bara ett av de många vittnesbörd som bekräftar Jesu identitet som Messias och som stärker vårt hopp för framtiden. Som kung i Guds himmelska rike kommer Jesus att göra slut på människornas hårda styre. Därefter kommer han att uppfylla många andra bibliska profetior, däribland dem som visar att de döda ska få uppstå till evigt liv i ett kommande paradis här på jorden. (Daniel 12:2; Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 21:3–5)