I dag kan de flesta religiösa själva kontrollera om deras trosuppfattningar stämmer med Bibeln eller inte. Men så var inte fallet i början på 1500-talet. Varför inte det? För att de flesta inte hade tillgång till Bibeln på sitt eget språk. Och det gjorde att det var väldigt få kyrkomedlemmar som kunde jämföra det kyrkan lärde ut med det som stod i Bibeln. Och prästerna var inte heller till någon större hjälp. ”Kyrkan i Schweiz var fördärvad”, står det i boken History of the Christian Church. ”Prästerna var okunniga, vidskepliga och omoraliska.” a

 Det var under den här tiden som Huldrych Zwingli började söka efter sanningen i Bibeln. Vad kom han fram till? Hur påverkade han andra? Och vad kan vi lära oss av hans liv och trosuppfattningar?

 När Zwingli var ung ville han bli katolsk präst. På den tiden var man tvungen att studera filosofi, kyrkotraditioner och texter av de så kallade kyrkofäderna för att bli präst. Men man behövde inte studera Bibeln.

 Så hur började Zwingli upptäcka sanningar i Bibeln? När han var vid ett universitet i Basel i Schweiz gick han på några föreläsningar med Thomas Wyttenbach, som fördömde kyrkans användning av avlat. b Enligt en författare var det Wyttenbach som ”lärde honom [Zwingli] att Kristus död frambars en enda gång för våra synder”. c (1 Petrus 3:18) Zwingli förstod att Jesus lösenoffer är den enda grunden för förlåtelse, och då insåg han också att det var fel av kyrkan att lära ut att deras ledare kunde förlåta synder mot pengar. (Apostlagärningarna 8:20) Men Zwingli fortsatte sina studier och blev katolsk präst när han var 22.

 Åren därefter lärde sig Zwingli grekiska för att kunna förstå Nya testamentet på grundspråket. Han läste också Erasmus texter och förstod att Jesus är den enda medlaren mellan Gud och människor, precis som det står i Bibeln. (1 Timoteus 2:5) Det gjorde att Zwingli började tvivla på det som katolska kyrkan lärde om att man kan använda helgon för att kommunicera med Gud.

 När Zwingli hade blivit 30 gick han in ännu mer för att hitta sanningen. Samtidigt var han fältpräst i flera krig i Europa när man stred om landområden i Italien. I slaget vid Marignano 1515 såg han hur katoliker dödade tusentals andra katoliker. Några år senare skrev han av de grekiska skrifterna och memorerade stora delar av dem. År 1519 bodde han i Zürich, som var centrum för den politiska makten i Schweiz. Där kom han fram till att kyrkan borde sluta lära ut sådant som inte stämmer med Bibeln. Men hur skulle han kunna hjälpa andra att förstå det?

 Zwingli var övertygad om att folket skulle sluta tro på religiösa lögner om de fick reda på sanningen i Bibeln. Så när han hade blivit vald till präst i den stora Grossmünsterkyrkan i Zürich började han ge lite annorlunda predikningar. Han använde inte längre en latinsk evangeliebok d som prästerna hade reciterat i århundraden. I stället grundade han sina predikningar på Bibeln och gick igenom den från början till slut, kapitel för kapitel. Han lät inte kyrkofäderna få förklara Bibeln, utan han lät Bibeln förklara sig själv. Det gjorde han genom att använda avsnitt i Bibeln som var lättare att förstå för att förklara avsnitt som var svårare att förstå. (2 Timoteus 3:16)

 Zwingli hjälpte människor att förstå vilken nytta man har av Bibeln i vardagen. Han lärde ut Bibelns moralnormer, och han predikade att man inte ska tillbe Jesus mamma, Maria, be till helgon eller köpa och sälja avlatsbrev. Han fördömde också prästernas omoral. Hur reagerade människor? Efter hans första predikan sa några: ”Vi har aldrig hört en sådan predikan.” e Och en historiker skrev om hans katolska åhörare: ”De som hade slutat gå till kyrkan för att de kände avsky för prästernas dumhet och omoral återvände nu till kyrkbänken.” f

 År 1522 försökte prästerna få politikerna i Zürich att stoppa människor från att göra sådant som gick emot kyrkans lära. Det ledde till att Zwingli anklagades för kätteri. Men han vägrade att ge upp sina trosuppfattningar och bestämde sig för att sluta som katolsk präst.

 Zwingli var inte längre präst, men han höll fortfarande predikningar och försökte övertyga andra om sina trosuppfattningar. Folket tyckte om hans predikningar, och det gjorde att han fick inflytande på politikerna i Zürich. Han använde sitt politiska inflytande till att genomföra religiösa reformer i Zürich. År 1523 övertygade han till exempel myndigheterna att förbjuda att man lärde ut religiösa läror som inte kunde bevisas med hjälp av Bibeln. År 1524 övertalade han dem att göra avgudadyrkan olaglig. Domstolarna, som hade stöd av lokala predikanter och folket, förstörde många altaren, gudabilder och reliker. ”Om man bortser från vikingarnas plundring av religiösa byggnader, så hade västkyrkan aldrig varit med om en sådan medveten förstörelse”, står det i boken Zwingli—God’s Armed Prophet. År 1525 hade han också fått myndigheterna att förvandla kyrkor till sjukhus och tillåta munkar och nunnor att gifta sig. Han föreslog också att man skulle ersätta mässan med ett enklare högtidlighållande som stämde mer med beskrivningen i Bibeln. (1 Korinthierna 11:23–25) Historiker menar att Zwinglis arbete förde Zürichs religiösa och politiska toppskikt närmare varandra och lade grunden för reformationen och den nya protestantismen.

 Det viktigaste Zwingli gjorde var att översätta Bibeln. Under 1520-talet ledde han en grupp bibelkännare och översatte Bibeln med hjälp av en enkel metod. De läste varje vers från de hebreiska och grekiska grundtexterna och sedan från några respekterade översättningar, bland annat den grekiska Septuaginta och den latinska Vulgata. Sedan pratade de om vad versen betydde och skrev ner vad de kom fram till. Resultatet av deras arbete med att förklara och översätta Bibeln blev Zürich-bibeln, som kom ut i ett band 1531.

 Zwingli var uppriktig, men han var också intolerant och påstridig. År 1525 var han till exempel med under rättegångarna mot anabaptisterna, som var emot barndop. Alla som längre fram vägrade erkänna barndop dömdes till döden. Men det hårda straffet var inget som Zwingli motsatte sig. Han försökte också få politiska ledare att sprida reformer med våld. Men flera väldigt katolska områden i Schweiz motsatte sig hans reformer, och det ledde till inbördeskrig. Zwingli följde med soldater från Zürich till slagfältet, och där stupade han vid 47 års ålder.

 Huldrych Zwingli har sannerligen en plats i historieskildringen, även om han inte är lika känd som de inflytelserika protestantiska reformatorerna Martin Luther och Jean Calvin. Zwingli var mer radikal än Luther när han bröt med det som katolska kyrkan lärde ut. Och Zwinglis arbete gjorde det lättare för människor att acceptera Calvins läror. På grund av detta har han kallats ”reformationens tredje man”.

 Zwinglis eftermäle är både positivt och negativt. Han använde politik och krigföring som ett vapen för att sprida sina uppfattningar. Och då misslyckades han med att följa Jesus, som vägrade engagera sig i politik och lärde sina efterföljare att älska sina fiender, inte att döda dem. (Matteus 5:43, 44; Johannes 6:14, 15)

 Men Zwingli blir också ihågkommen som en man som studerade Bibeln på djupet och som delade med sig av sin kunskap. Han hittade många sanningar i Bibeln och hjälpte andra att också göra det.